Min sida av sängen...

Sjuka människor.

Ibland händer jävligt konstiga saker. Såsom att en blomma dör, som att diskmaskinen inte diskar rent, att det blir stopp i avloppet i duschen eller såsom att man blir hungrig mitt i natten. Ja inte så jävla konstigt kanske då dessa problem har väldigt naturliga förklaringar och är dessutom ganska lätt att åtgärda.

Men något som däremot är konstigt. Det är att en människa vill skada en annan.
Inte som så att jag slår Robin så hårt jag kan på armen för att han skall få känna hur otroligt klen jag är och vi båda skrattar och brottas en stund. Utan att någon männiaka faktiskt vill skada någon både fysiskt och psykiskt.
Någon är min bror.
Han är inte ens 19 år. Han har precis tagit studenten och skulle ha haft 3 fantastiska år på gymnasiet. Istället har han i ca 2 års tid varit utsatt för hot på nätet. Nätet?  Ja dedär jävla nätet, där hen kan sitta och gömma sig bakom sin jävla tjockskärm och skriva elaka saker. Grova hot om misshandel, tillochmed dödshot.
Visst fine, hade det slutat där så hade det väl varit "bra". Istället har det slutat med att han fått sin bil utsatt för sabotage ett flertal gånger och även blivit misshandlad 3 gånger. TRE GÅNGER.
Han har blivit påhoppad bakifrån så därför vet han inte vem eller hur många det handlar om. Men vid första misshandeln såg han 3 suddiga peroner springa från platsen. Hur sjukt är inte detta?
Sen tar hen tar sig friheten att komma hem till min bror. Någon som absolut inte är välkommen. Och så spraymålar han brors bruksbil. "Varför inte DÖ". Nej,
en bra fråga, vi snackar en kille som är ung och har ett stort hjärta och med hela livet framför sig som skall fyllas med minnen känslor och en massa guldkanter på vardagen, och vi älskar honom innerligt mycket. Fruktansvärt bra anledning tycker jag. Att man kan vara såpass sjuk i huvudet att man önskar livet ur någon och håller på på ett sådant sätt, men ändå få gå runt bland oss vanliga människor som har en hjärna stor nog att första vett och rätt.
Du har ingen som helst rätt att trycka ner och skada en annan människa så som du har gjort.
Vill du så gärna styra över någons liv så kan du ju börja med att klippa dig och skaffa dig ett jobb så du får något att försöka sysselsätta dig med. Sen tycker jag att det är fullt lämpligt att du kanske tar ansvar för vad du faktiskt har gjort och utsatt en familj för.
Alla har vi väl gjort något vi inte är så stolta över i våra dar, men det finns en gräns och du borde skämmas.
Alla kan ändras och det är din tur nu.

Student 2014

Sjung om studentens lyckligs daar. Låt dom oss fröjdas i ungdomens våår..
Så vart dagen här. Dagen då jag tydligen är såpass gammal att det är lillebrors tur att ta studenten iår. Läskigt vad tiden går och jag kommer ihåg der som igår.
Vi hemma dukade så fint så och blåste ballonger, ja vi blev döva ett flertal gånger. Vackert blev det iaf. Vid 16 stod vi där och väntade o väntade, väldigt mycket väntande för min del idag tydligen. Till slut kom han och jösses vad glad han såg ut, visserligen lute vinglande men det hör väl till. Dem hade käkat lunch på big boys o haft det jättebra bra.
Jaha grattis grattis sen så sprang han upp på flaket och hoppade runt där.
Härligt!
En kille som var glad för att äntligen få slippa skitskolan och få komma ut i arbetslivet måste ju fira ordentligt.
Väl hemma serverades det potatisgratäng,  grillat, sallad och vitlöksbröd. Fantastiskt gott!
Sedan åt vi marängtårta.  Världens enklaste men gud så gott!
Maräng, grädde, jordgubbar o blåbär.  Tada.
När pojken åkte för att festa loss på oscars åkte vi hem o lade oss. Imorse såg jag att pojkabusarna hade badat på simstadion inatt. Ja jag kan inte säga så mycket om det eftersom jag gjorde detsamma..

Galet bra dag. Galet glad syster.

Grattis till studenten pontus!

Tjejen som alltid är tidig!

Jaha då sitter jag här och väntar på sjukgymnasten. Klickan är ju 13.50. Min tid är kl 14 men ändå sitter jag här 13.32 och väntar, väntar, väntar och väntar. Jaha jag får väl vänta lite till då. .

Onsdagskaffe

En ny tradition är funnen. Varje onsdag skall jag Cecilia och Rebecka träffas för en kopp kaffe och en promenad. Härligt eftersom vi alla har en del hittepå och ofta har svårt att matcha schemat för en helkväll. Därför är det ju perfekt att köra en standard på onsdag kl 21.
Jag fick lurat ut mina flickor på en promenad sent som katten. Det är ju inga problem när man e den som inte behöver anstränga sig.
Rebecka skötte rullstolen, jag skötte bobbos koppel och cicci ficl sköta nikki. Japp då var vi på g denna halvljumna onsdagskväll. Rebecka kan ju dedär med att putta runt skruttiga gamla själar i rullstol så det var ju perfekt. Dock försökte hon välta rullstolen över en sten, jag överlevde. Sen en stund senare försökte hon däremot hysta ner mig till kina genom en grop. Även här klarade jag mig undan större trauman samtidigt som två ekande skrattanfall störde stämningrn i tvååker. Vi fick även diskuterat en del viktiga saker, såsom att det är fullmåne på fredag.
Mit slutet av promenaden ficl den handikappade tjejen syn på fläder. Det doftade så ljuvligt och den starka önskan om att koka flädersaft blommade ut. Söta som dem är flickorna så fick de ju hjälpa min dröm på traven och fläder fick följa med hem. Väl framme hade fröken cecilas armar gått av så hon va tvungen att åka hem medans rebecka började klä av sig så varm som hon var. Hon sprang i trädgården iklädd tshirt och foppatofflor och norpade två rabarber av grannen. Hade varit just snyggt att bli påkommen då.
Nu började ett ihärdigt googlande efter flädersaft utan citron. Utan större lycka på denna front insåg vi att citron var något som behövde införskaffas, och det ungefär samtidigt som vi kände att magmonstret började bli rättså aggressivt. Såpass att vi helt enkelt fick använda ett litet plastigt kort som det stod max på. Det var ju synd om oss det.
Efter två mättade magar började vi jakten på en destination där det skulle finnas sådär stora gula läskande citroner. Vart köper man citroner kl 01? Ja vi fick ju åka till 7eleven utanför falkenberg men oj så snopet när de hade allt möjligt som va fyllt med kolhydrater och socker. Men inga citroner så långt ett öga kunde skåda. Två snopna flickor satt tysta i bilen på vägen hem till tvååker igen. Hur skulle det bli med saften?!
Rebecka kom på den brillianta idén att leta hos familjen karlsson. Dem måste ju ha citroner! Jag höll tummarna i bilen medans rebecka letade så ihärdigt i köket att hon väckte hunden! Den som söker skall finna. Skatten fick bli citronkoncentrat i en liten flaska som ser ut som en citron. Tada! Nära nog.
Glada i hågen begav vi oss hemåt med flaskan i högsta hugg samtidigt som vi smålöjligt och förväntansfulla ville skrika av lycka. Vi ville väcka hela tvååker i vårt glädjerus. 
VI HAR C I T R O N !
På med vatten och i med socker och rabarber. Invänta kokning för att sedan veva ner huvudpersonen i denna berättelse. Flädern. Och citronen såklart. Nu skall det stå och dra sig till imorgon. Tekniskt sett idag..
Nu är jag faktiskt rätt trött så det kanske är dags att sova en stund, klockan är ju faktiskt 05.20... natti

Arma onsdag

Efter en go, mem ack så krävande,  promenad i måndags och strandbesök igår så är kroppen mer eller mindre död idag. Mestadels mer. Har varit vaken sen kl 6 men inte orkat mig ur sängen. Magen har gråtit sen ungefär 7. Så fort som knäna höften och ryggen börjar sammarbeta lite så skall jag ta mig nerför trappan och försöka hitta lite käk. Något som käns fantastiskt är ju att jag skall till sjukgymnasten idag så jag kan inte ta mina starka tabletter eftersom jag skall köra bil.
Hejja alvedon!

Ljuva sommar

Åkt minicabbe, glassat på stranden och väntar nu på glasservering på tre toppar!  Mums

Söndagens

Dagen till ära började med att vakna kl 4 av en fantastisk smärta, I högerknät för otroligt nog. Omväxling förnöjer.
Intag av diverse små, faktiskt ganska stora, vita piller.
Ta fram superhjältarna och fram med vattenflaskan. Kasta ner hjältarna i halsen och töm vattenflaskan. Så. Då var det avklarat. 
OM det inte var som så att en rackare av dessa är helt fenomenal på att mjöla till sig och fastna i halsen. Det står att den är mit ledvärk men ändå envisas den med att stanna i halsen alltid. Såja efter en kanna vatten till på det så är vi på väg.
Sen började dagens nästa projekt. Väcka kåldolmen.
Ja någonstans i dendär välrullade korven av täcke finns det en människa.  Troligtvis är det samma skapelse som inte är rädd för att använda hela lungkapaciteten utan därmed hela natten snarkat ljudligt, och dessutom med krafter från tårna hostat mig i ansiktet. Ett stort antal pet-på-näsan-låtsas-som-jag-sover senare var mitt projekt avslutat, ja det är fullt möjligt att kuddar kan ha landat på honom också han sover väldigt hårt nämnligen, resultatet syns på första bilden. Kaffe i sängen och frisk luft från det öppna fönstret.
Godmorgon!
Dagen fortsatte i ett lugn lite halvuttråkat mode.
Ingen ville ses.
Ingen var hemma.
Ingen svarade i telefon.
Inte ens robin ville vara hemma.
Jösses vad tråkig jag måste vara.
Tillslut blev klockan 18 så det var dags att åka till karlsberg för att bli bjuden på grillat och jordgubbar till efterrätt. Ja kära någon så mätt och trött man kan bli. Därav tänkte jag försöka inta sleepmode.
Godnatt

Denna magiska makapär

Flugor. Recept.
-Öppna balkongdörren
-Vänta på att det skall mulna på, helst riktigt åskväder
-Stäng balkongdörren
-Sitt i soffan lite sådär halvsvettig efter en varm dag i shirts och linne.
Tada!
Strävigt är det och det är då man tar fram dendär magiska makapären.
Flugsmäcken.
Det räcker att du sitter och håller den i handen så gömmer sig flugorna riktigt ordentligt.
Hur kan det finnas inbyggt i deras små hjärnor att dem skall akta sig för dem?
Hur länge lever en fluga liksom?

Let the door shine!

Efter handlande, bärande, skojande, verktygsletande, sågande, mätande, fipplande och grejande så fann där faktiskt en dörr.
Otroligt!
Walk in closet vi ser dig. Ja det enda som finns är ju dörren men allt har sin början!
Vi listade rätt så fort ut varför det är så fruktansvärt dyrt att anlita hantverkare,  dem har ju inga verktyg så dem behöver de ju alltid hämta. Jösses vad timmarna trillar in.

Jag och Rebecka fick ju göra vad vi kunde så jag värmde sätet medans Rebecka sprang rumt och samlade alla verktyg som skulle kunna tänkas behövas.först och främst kom vi knappt ut från området, men efter mycket dragande i dendär stackars grinden och många varv vridandes på den stackars nyckeln av en halvfrustrerad flicka i flipflops med pärlor av frustration i hårfästet så kom vi till slut ut!
Tur det för annats hade väl garderobsdörren aldrig fått se dagens ljus.

Pannkaksfrukost

Idag är det lördag. En lördag att fira. Varför?
Ja varför inte egentligen. Varje dag är unik och varje dag är något som aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.
Wikkemannen hämtade upp mig och destinationen blev trädlyckevägen 86. Aka Rebeckas ställe. Jonathan hade varit duktig nog att gå upp och stekt pannkakor lagom till vi kom. Vart damen i huset befann sig kl 10.30 en lördagsmorgon är det knappast någon som blir förvånad över.
Efter en stund och lite godis lyckades jag locja upp denna skapelse ur sängen så att vi alla kunde få mat.

Solen skiner fantastiskt och vi sitter inne och försöker få en garderob att formas ur vår vildaste fantasi. Håll tummarna

Goddag käraste blogg.

Nu var det väldans vad tiden rusar. Helt plötsligt så har det gått några månader igen utan att vi pratar med varandra. 
Rebecka avslöjade att hon kikat igenom bloggen och jag insåg att här fanns ju inte mycket nytt roligt att läsa. Dags att ändra på det.

Men först kanske vi skall göra en snabb catch up.
Jaha, fotbollsmatchen i september. Ja knät svullnade ju upp och jag var lyckligare än jag varit på länge, iaf några dagar. Det hela blev mycket jobbigt när svullnaden vägrade ge sig så jag inte kunde börja eller räta på knät. Den 12e fick jag läkartid eftersom knät envisades med sin värk och svullnad.  Väl hos läkaren fick jag en akut op tid den 24. Den 24e kom och vänster knä opererades  för 4e gången.
Sjukskriven i två månader med sjukgymnastik och ja, den baletten kan vi ju vid detta laget efter 6 knäoperationer...

Nu i tisdags den 3/6 14 opererades knät för 5e gången. Väl inne i knät var det så illa som läkare Brittberg befarat. Korsband var skrot och en vacker kinnekulle av ben hade växt upp där brosk skall vara för att avlasta.  Det är illa nog att vara utan brosk och menisk, vars funktion är att avlasta knät och jämna ut trycket, utan att dessutom krydda det hela med en benkulle att halka omkring på käns ju bara så rätt.
Väl som så är så är kinnekulle  och diverse lösa delar ett minne blott och brosk är taget för odling.

Nu ligger jag här i min säng med en lång stödstrumpa på mitt ben, med isbandage och smärtstillande som inte hjälper, en rygg som gått av och en st höger höft som roar sig med att försöka mala sönder sig sakta men säkert.  Meningen är väl att jag skall sova. Visserligen tror jag ju knappast att jag kan sova sämre än vad jag gjorde inatt. Eftersom jag inte sov..
Jag vill verkligen inte ha en sådan fruktansvärd morgon imorgon som jag hade idag. Humörssvägningar deluxe. Tack piller för att ni bråkar med min hjärna också.