Idag är det lördag. En lördag att fira. Varför?
Ja varför inte egentligen. Varje dag är unik och varje dag är något som aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.
Wikkemannen hämtade upp mig och destinationen blev trädlyckevägen 86. Aka Rebeckas ställe. Jonathan hade varit duktig nog att gå upp och stekt pannkakor lagom till vi kom. Vart damen i huset befann sig kl 10.30 en lördagsmorgon är det knappast någon som blir förvånad över.
Efter en stund och lite godis lyckades jag locja upp denna skapelse ur sängen så att vi alla kunde få mat.
Solen skiner fantastiskt och vi sitter inne och försöker få en garderob att formas ur vår vildaste fantasi. Håll tummarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar