Nu var det väldans vad tiden rusar. Helt plötsligt så har det gått några månader igen utan att vi pratar med varandra.
Rebecka avslöjade att hon kikat igenom bloggen och jag insåg att här fanns ju inte mycket nytt roligt att läsa. Dags att ändra på det.
Men först kanske vi skall göra en snabb catch up.
Jaha, fotbollsmatchen i september. Ja knät svullnade ju upp och jag var lyckligare än jag varit på länge, iaf några dagar. Det hela blev mycket jobbigt när svullnaden vägrade ge sig så jag inte kunde börja eller räta på knät. Den 12e fick jag läkartid eftersom knät envisades med sin värk och svullnad. Väl hos läkaren fick jag en akut op tid den 24. Den 24e kom och vänster knä opererades för 4e gången.
Sjukskriven i två månader med sjukgymnastik och ja, den baletten kan vi ju vid detta laget efter 6 knäoperationer...
Nu i tisdags den 3/6 14 opererades knät för 5e gången. Väl inne i knät var det så illa som läkare Brittberg befarat. Korsband var skrot och en vacker kinnekulle av ben hade växt upp där brosk skall vara för att avlasta. Det är illa nog att vara utan brosk och menisk, vars funktion är att avlasta knät och jämna ut trycket, utan att dessutom krydda det hela med en benkulle att halka omkring på käns ju bara så rätt.
Väl som så är så är kinnekulle och diverse lösa delar ett minne blott och brosk är taget för odling.
Nu ligger jag här i min säng med en lång stödstrumpa på mitt ben, med isbandage och smärtstillande som inte hjälper, en rygg som gått av och en st höger höft som roar sig med att försöka mala sönder sig sakta men säkert. Meningen är väl att jag skall sova. Visserligen tror jag ju knappast att jag kan sova sämre än vad jag gjorde inatt. Eftersom jag inte sov..
Jag vill verkligen inte ha en sådan fruktansvärd morgon imorgon som jag hade idag. Humörssvägningar deluxe. Tack piller för att ni bråkar med min hjärna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar